Lite av varje!

Som jag har berättat här i tidigare inlägg har vi kämpat tillsammans med flera andra för vår Samim och många andra ensamkommande i hans situation, på flera olika plan. Bland annat har vi ju fört en lång och som det först verkade ganska tröstlös dialog med Växjö kommun om det bidrag de fått från regeringen som skulle komma oss och dessa ungdomar till del som en kompensation för mat och husrum, för att möjliggöra att ungdomarna ska kunna bo kvar i sina kommuner och gå kvar i sin skola.

Min man och jag har pratat med flera andra kommuner, tagit fram fakta, pratat med flera olika politiker och tjänstemän i Växjö kommun, haft kontakter med advokater, skrivit inlägg i sociala medier, skrivit insändare m.m.

I början verkade allt fullkomligt hopplöst, med hårdnackade politiker. Fick iallafall kontakt med ett par otroligt bra och trevliga politiker med en human människosyn som faktiskt bad om ursäkt för att det blivit som det blivit, men som lovade att försöka rätta till det. Och döm om min förvåning, denna veckan har goda krafter haft ett nytt möte med politikerna i kommunen, där de faktiskt väljer att göra om och göra rätt. Inget är helt klart än men vi ser positivt på detta.

Detta känns så himla häftigt, att det faktiskt går att påverka. Jag känner mig faktiskt otroligt stolt över att vi varit med om att påverka detta. Goda krafter har ju gjort ett helt enormt jobb. De är fantastska. Så mycket frivilliga som kämpar så mycket för så många. Just i denna fråga vet jag också att en del av den fakta vi tagit fram och de diskussioner jag har haft har varit med och påverkat dessa resultat. Det känns också bra att det finns politiker med hjärta som också ödmjukt kan erkänna sina fel och ändra sig. Det ger hopp för mänskligheten tycker jag. Nu kämpar vi vidare med migrationsverket, migrationsdomstolen och hoppas på uppehållstillstånd för vår fina kille.

I början av denna veckan blev vår fina Uffe pappa igen, till en underbar kull hos Kebic’s kennel i Kalmar. Valparna ser ljuvliga ut och det suger lite i valptarmen här. Om ett par veckor åker vi till Kalmar för en första titt. Det ska bli så roligt att följa de små, nu när vi själva har det så lugnt på hundfronten här.

Annons

Tack Tack Tack!!!

Ja verkligen ett enormt stort tack till er alla fina underbara människor, som hjälper till och stöttar oss och Samim.  Vilket otroligt genomslag  förra blogginlägget har fått. Tack alla ni som delat och spridit, det har gett en enorm respons. Tack för alla fina mail, sms ,telefonsamtal, kommentarer och meddelanden. Jag är oerhört rörd och tacksam och glad. Människor både kända och okända har kommit fram på gatan och på Ica och talat om att de läst, blivit berörda och stöder oss. Många har erbjudit sin hjälp på olika sätt. Tack alla ni, det värmer oerhört.

Det som är positivt nu är, att kommunen kommer att ha ett nytt möte om hur pengarna ska användas som de fått av regeringen. Alla ansvariga politiker visste faktiskt inte vad det stod på regeringens hemsida, men jag är ödmjuk och nöjd och tycker det är bra när man kan göra om och göra rätt. Vi vet inte än vad det leder till, men hoppas att det kommer något gott av det här. Det hjälper faktiskt att kämpa och jag är lite stolt över mig och maken att vi faktiskt förhoppningsvis lyckats sätta igång och påverka något.

De senaste dagarna har jag pratat med flera politiker och tjänstemän som verkligen har lyssnat och brytt sig. Jag har också pratat med migrationsdomstolen angående samims ärende. Där är det tyvärr inte lätt att påverka på något sätt, utan Vi får fortsätta kämpa genom hans advokater.  Vi kommer fortsätta kämpa allt vi kan.

Återigen stort tack till alla som hört av sig, delat och spridit. Det betyder väldigt mycket för oss alla att vi har ert stöd och det betyder också att ni har hjälpt till så att väldigt många människor tagit del av vår historia. Fortsätt gärna att dela detta och sprid!

TACK

Politik, etik och alla människors lika värde m.m.

Nu kommer det ett långt inlägg som inte handlar det minsta om hundar. Hade tänkt att ligga lite lågt med detta, men känner att det är nödvändigt att skriva, då vi tillsammans med vår kille Samim kämpar med både det ena och det andra. Samim kom till Sverige i oktober 2015 som ensamkommande flyktingbarn, 14 år och tio månader gammal.Han har fruktansvärda händelser, med sig i sitt bagage från Afghanistan och en lång fruktansvärd flykt innan han nådde Sverige. De flesta minns väl den stora  flyktingvågen 2015 då det kom väldigt många människor hit. Mängden människor gjorde ju att det blev svårt att hitta bostäder m.m åt alla. Vår Samim blev anvisad till Kinda kommun, där fanns det ingen plats till honom, så han kom till ett familjehem i Växjö. I det familjehemmet bodde han från oktober 2015 till Januari 2018. Han började ganska omgående att träna fotboll i ett lag här på Hovshaga i Växjö, där han fortfarande spelar. Han har också gått i skola här hela tiden. Detta har ju bidragit mycket till att han har rotat sig här. Nu läser han språkintroduktion på gymnasienivå. Samin är en fantastisk kille, en riktig kämpe, som vill passa in integrera sig och vara en av alla oss i det här landet. Han har också blivit riktigt bra på svenska. Hans önskan är att skaffa sig en utbildning, jobb och körkort.

Så i december kom en stor kalldusch för Samim. Han hade varit på läkarkontroll och gjort den obligatoriska kollen för flyktingbarn för att kolla åldern. samim har hela tiden hävdat att han är född 001204 och det finns ingen anledning att tvivla på det. Efter läkarkontrollen som går ut på att man röntgar knän och tänder så valde migrationsverket att skriva upp hans ålder från 17 år till 18 år. Hans nya födelsedatum blev  99 12 29, alltså bara drygt 11 månaders skillnad. Hans tänder visade att han var 18 år medan hans knän visade att han var 17 år!!! Alltså väljer man att skriva upp honom över 18 trots att knäna visar en ålder på 17 år. Detta innebär att helt plötsligt räknas han som vuxen och därmed ska han över en natt klara allt själv. Hans gode man tas ifrån honom, han får inte bo kvar i sitt familjehem eftersom de inte längre får pengar för honom. Hans ska klara allt juridiskt själv i en mycket svår och snårig värld.

Vi blev i detta läge tillfrågade om Samim kunde bo hos oss ett tag. Hade han inte fått bo hos oss så hade han fått flytta till ett vuxenboende i Lidköping. Det skulle innebära att han åter igen skulle få börja på nytt. Han skulle få lämna sin skola, sin fotboll, sina kompisar och inte känna en enda människa. För mig är detta omänskligt. Det är också så att han , liksom många andra i hans situation, ofta mår dåligt och känner oro för att behöva skickas tillbaka till Afghanistan. Han fruktar helt enkelt för sitt liv. I December 2017 fick Samim avslag på sin asylansökan som en följd av att han blev uppskriven i ålder. Detta gjorde naturligtvis att han mår mycket dåligt.

Samim flyttade till oss i Januari och hans advokat har överklagat hans avslag. Sakta men säkert har vi lärt känna varandra och Samin är verkligen en i vår familj. Våra vuxna döttrar tycker liksom vi mycket om honom och kämpar för honom. För kämpa det måste man verkligen med myndigheter och politiker. Vi har regelbunden kontakt med Samims advokat och försöker tillsammans överklaga och kämpa för att han ska få sin ålder nerskriven igen. Vi skickar brev och handlingar till migrationsverket för att försöka påverka så att han får uppehållstillstånd. Vi och hans advokat och framförallt Samim kämpar.

I December 2017 betalade regeringen ut pengar till kommunerna som skulle användas till att ensamkommande ungdomar  som Samim skulle kunna stanna kvar i sina kommuner. I Växjö kommun dröjde det ganska länge innan kommunen slöt ett avtal med den ideella föreningen goda krafter. Avtalet innebar att vi som har en ungdom skulle kunna söka och få ett bidrag på max 1900 kronor i månaden, som skulle anses täcka husrum och mat. Min man och jag har ett gästrum över där våra döttrar brukar bo när de är hemma. Det avvarar vi och de gärna till Samim som behöver det så mycket bättre. Vi har också råd att att dela med oss av vårt och låta honom äta med oss, så oavsett bidrag vill vi ha honom här hos oss. Han är vår familj nu. Men visst hade det underlättat för oss att ta del av de här pengarna. Så döm om vår förvåning när Växjö kommun väljer att inte betala ut pengar till oss eller Samim, trots att de fått pengar av regeringen till detta!!! Och det är många fler ungdomar och familjer än vi som har drabbats av detta. Växjö kommun väljer nämligen att inte betala ut något bidrag till de som inte är originalskrivna här, trots att Samim bott här sedan oktober 2015 och trots att det klart och tydligt står att kommunen får och ska dela ut pengar till de ungdomar som bodde i kommunen 30  juni 2017.

Jag kontaktar såklart ansvariga politiker och för en fruktlös dialog, där de menar att Kinda kommun ska betala för Samim trots att han aldrig har bott där. Vi ringer upp Kinda kommun och får prata med vänliga kunniga tjänstemän som säger att Växjö ska betala som det står på regeringens hemsida. Men Växjö vägrar. Växjö har fått ca 1,5 miljoner för detta ändamål men väljer att använda ca 500000. Överallt skryts det om att det går bra för Växjö nu och Växjö har en god ekonomi. Jag undrar , är det genom att snåla på människor och utnyttja privatpersoner man får god ekonomi. Om det går så bra för  Växjö varför betalas inte dessa småpengar ut, när man ska bygga ett onödigt stadshus för 700 miljoner.

Jag känner mig arg och frustrerad men mest av allt ledsen och förtvivlad. min högsta önskan nu är att Samim får uppehållstillstånd, kosta vad det kosta vill.

Måste ju också säga att vi fått god hjälp av många, Bland annat Kinda kommun och Carin Högstedt. Tack!

Snälla dela gärna vidare detta och sprid. Vårt nästa steg blir att gå till medierna.

Valpflytt!

Nu är våra X-valpar 9 veckor och ikväll känns det lite tomt, men även väldigt bra här. Både Mio och Svea har flyttat till underbara familjer och det känns i hjärtat att de har fått det så bra. Vi önskar familjerna stort lycka till med sina goa valpar. Mio har flyttat till Anna och Sebastien i Lund och Svea har flyttat till Cissi, Uffe, Märta och Isak i Västervik.

Nu blir det, som jag skrivit innan, lite valppaus här ett tag. Vi ska njuta av våra små barnbarn och så har vi ju glädjen i en ny familjemedlem, Samim, som vi hoppas ska stanna länge hos oss.

Eventuellt om saker och ting faller på plats och vi hittar vad vi söker så kanske en ny liten valp kommer hit så småningom.