Gott nytt och gott slut!

Ännu återstår några dagar på 2016, men jag passar redan nu på att summera året som varit litegrann. På hundsidan har det varit ”lagom” och ganska lugnt. En valpkull har det  blivit, vår S-kull som föddes i augusti. Där sparade vi en avelsrätt på lilla Sia, som bor hos Elina och Johannes där hon har det underbart och blir väl omhändertagen.  Bra hem fick också Stig-Helmer och Gwenn och det tackar vi för. Utställningar har det blivit några stycken för Uffe, och det har gott väldigt bra. Han har blivit Bir-valp på både inofficella och internationella utställningar, och som junior har han flera excellent, ck, cert och reservcert. Nu är ju inte utställningar det viktigaste för oss, men ändå någon sorts kvitto på att han är en bra representant för rasen, då han även är hälsotestad ögon, hjärta och patella U.A.

Någon ny valp har det inte blivit för oss detta året ,eftersom vi har berikats med ännu ett barnbarn, så nu har vi tre stycken,  och  det vill vi såklart ägna tid och fokus åt. Dessutom lät vi Lisa, valpen vi sparade efter Peanut, flytta till sin egna familj. Lisa bor nu hos Helena med familj, och det var verkligen ett riktigt lyckokast. Där har hon det toppen på alla sätt, och vi har även fått förmånen att kunna spara en avelsrätt på henne. Lisa är även utställd några gånger och hon har hittills fått både ck och reservcert. Nästa vecka ställs hon ut på my dog, och vi håller såklart tummarna för henne.

På det privata planet som inte är hundrelaterat har det även hänt en del. Jag har bytt jobb, vilket jag är mycket nöjd med. Jobbar fortfarande på förskola, men lite annorlunda än innan, och jag trivs med att få utvecklas och ta ansvar och att omge mig med härliga barn och kollegor.. Försöker ju att hålla jobbet på en lagom nivå också, med tanke på att jag vill ha mer tid för mina hundar. TID vill jag såklart också ha, till det som populärt kallas för livets efterrätt, nämligen barnbarnen, som nu har blivit tre stycken. Jag älskar verkligen att få träffa dem , umgås med dem och passa dem. Finns inget som är bättre. Känner mig otroligt lyckligt lottad.

Jag vill här passa på att tacka alla underbara vänner, valpköpare och fodervärdar för året som gått. Tack snälla alla som skickar bilder, små berättelser och som på olika sätt håller mig uppdaterad om era underbara hundar. Jag är väldigt tacksam för det ska ni alla veta. Det har ju blivit många genom åren och de allra flesta har jag mer eller mindre kontakt med. Helt underbart. sedan är det ju så att det är valpköparna själva som måste styra hur mycket kontakt de vill ha, samt att jag även jobbar och har min familj. Men jag försöker så mycket jag bara kan att bistå mina valpköpare med feedback, hjälp med olika saker. m.m. Även om jag ibland är upptagen så är jag bara ett sms eller telefonsamtal bort. Ett extra tack till mina fodervärdar och köpare med bibehållen avelsrätt. TACK för att ni alla tar hand om era hundar på ett föredömligt sätt och är fantastiska att samarbeta med. Tack också till Linda som är extramatte till Peanut och Pia och Per som är extramatte och extrahusse till Uffe.

2017 hoppas jag ska fortsätta på samma underbara sätt. Hoppas på att vi får vara friska, ett par nya valpkullar, mycket tid för barn och barnbarn. Ser fram mot ett härligt samarbete med gamla och nya valpköpare. På ”jobbplanet” hoppas jag att det ska fortsätta vara positivt. Jag har satt en sten i rullning och kanske, kanske inte, rullar den vidare. Älskar att jobba med människor och har en dröm om att någon gång i framtiden få jobba mer med människor som har det lite extra tufft. Maken och jag har i många år varit stöd och  kontaktfamilj och har under det gångna året blivit utredda, godkända och tillfrågade om olika familjehemsuppdrag. Något som känns otroligt viktigt och även givande, men som vi än så länge låtit ligga på ”vänt” vi känner att just nu finns inte riktigt tiden för det, men kanske så småningom…Det finns många människor som behöver hjälp och stöd i det här landet och jag hoppas framöver kunna hjälpa lite mera.

Önskar inför 2017, en fredligare värld, att nära och kära får vara friska, att även människor på skolor på arbetsplatser på sociala nätverk, slutar träta med varandra. En fredligare värld börjar på en plats nära dig!

Annons

Löp!

Plötsligt händer det! Peanut löper, så i nästa vecka hoppas vi att hon och Uffe fattar tycke för varandra. En kombination som jag tror mycket på och ser så fram mot. Jag har även TRE!  tikar till som väntas att börja löpa snart och som är hälsotestade och klara. Naturligtvis kommer inte alla att paras nu men förhoppningsvis en av dem. Vem det kan tänkas bli meddelas så fort vi har bestämt.

Lite av varje!

Tredje advent idag, och ännu en helg är snart till ända. Ellen och Silje har varit här och firat lite jul i förtid, eftersom både Ellen och Jakob jobbar i jul. Underbart mysigt har vi haft det. Efter fyra dagar med dem känns det nu tomt när de har åkt hem och inte väntas hem förrän i Januari.

Som jag skrivit innan väntas flera av våra tikar att löpa inom kort. Först ut att löpa, som löper nu är Våfflan. Vi har dock bestämt oss för att inte para henne eftersom vi helt enkelt måste prioritera. Våfflan är en väldigt trevlig liten tik, men några småvåfflor kommer det inte att bli här i kenneln. Våfflan bor hos sin fodervärd Lotta, och i maj löper fodervärdskontraktet ut för henne. Vi räknar med att det blir parning här i januari, då vi planerar att para Peanut med Uffe. Troligtvis kommer vi att para ytterligare en tik i början av året. Återkommer om vem det blir längre fram.

Kommande valpar!

För några dagar sedan gjordes äntligen en liten uppdatering av vår hemsida http://www.trasselsudden.se. Lite nya bilder m.m.  Jag har ju tidigare skrivit och sagt till intresserade att det troligtvis blir parning här i januari/februari. Om jag inte tar helt fel så tror jag att det blir tidigare än så. Det verkar som att vi har tikar som är på gång att börja löpa här snart, tidigare än jag trodde. Jag återkommer med info så snart jag har mer att berätta.

Välfärd!

Ett par riktigt härliga dagar ligger bakom mig, tillsammans med min fina familj. I Tisdags kom Elin och lilla Iris från Göteborg och igår morse kom Ellen och Silje från Stockholm. Inte ofta som vi har möjlighet att samla alla barn och barnbarn samtidigt och igår var första gången alla tre döttrar var här samtidigt sedan Iris föddes. Jag passade därför på att ta ut en semesterdag igår och på kvällen samlades vi alla här hos oss, inklusive mina och mannens föräldrar. Så himla kul, MEN både maken och jag glömde att fotografera. Idag var det åter till vardagen när döttrarna åkte tillbaka till Göteborg och Stockholm igen. Ellen och Silje kommer dock några dagar redan nästa vecka igen för att fira en tidig jul, eftersom både Ellen och Jakob jobbar över julen. Elin och Christian och Iris får vi längta efter i tre veckor nu. Tur för mig att Otis kommer och sover över i helgen.

I mitt huvud planeras det för valpar och det börjar bli ganska klart vilka hundar som ska paras i början av 2017. Så härligt att planera.

Något helt annat som jag inte tycker är så kul, utan som faktiskt gör mig ordentligt bekymrad, är vår svenska välfärd. Vad har egentligen hänt med den och hur har samhället, d.v.s vi alla, kunnat låta det här hända. Under ganska många år har det sparats och gnetats, lagts på arbetsuppgifter, m.m. samtidigt har många yrken inom den offentliga sektorn låga löner. Inom dessa yrken har stressen och sjukskrivningarna ökat, många är sjukskrivna p.g.a utmattning. Trots det har arbetsgivaren inte varit alls särskilt mån om sin personal, eller mån om att de här yrkena ska bli attraktiva. Samtidigt har man ju vetat  länge att det kommer att bli brist på personal i framtiden, man vet ju ungefär hur många barn som föds, man vet ungefär vilka bostäder som planeras att byggas och framförallt så vet man ju fakta om den personal man har anställd, t.ex personnummer så man kan räkna ut när det blir många pensionsavgångar t.ex. Trots detta har man tänkt kortsiktigt och valt  snabba ekonomiska lösningar. Idag är den framtiden här. Inom den offentliga sektorn är det på väldigt många håll svårt att rekrytera personal och det är  ofta  väldigt svårt att hitta personal med adekvat utbildning. Själv jobbar jag ju inom förskolan och i min familj och vänkrets har jag lärare, sjuksköterskor, undersköterskor, läkare, socionomer m.fl. Det är faktiskt väldigt skrämmande att många i de här yrkena upplever, stress, hög arbetsbelastning och stora svårigheter att rekrytera personal. Själv känner jag att jag har ett fantastiskt jobb som jag trivs med, bra kollegor och positiv feedback från chef och kollegor. Det gör ju att man orkar. Men jag tänker på barnen, våra gamla, sjuka m.fl. Än så länge håller välfärden ihop, men det känns som att det behövs göras något fort för att förändra situationen. Kanske måste våra skatter höjas , fler måste utbildas, man måste värna om sin personal och ta till vara på de fantastiska resurser som finns, med tid för återhämtning, höjda löner eller vad som nu behövs. Ja detta var en liten del av de tankar jag har. Det känns skönt att åtminstone få skriva av sig.