Här kommer en liten uppdatering med fem-veckors bilder på våra härliga små valpar. Igår var en av de trevliga ”valpköparfamiljerna” här, och imorgon kommer nästa familj. Hoppas att vi ska få lite bättre väder här så vi kan ta ut valparna och kanske även fota dem utomhus.
Som jag brukar säga och skriva så försöker jag mycket att fokusera på och vara tacksam över allt gott som jag har i mitt liv. Familjen, barnbarnen, hundarna, huset, jobbet, m.m. Eftersom jag för ett antal år sedan varit allvarligt sjuk, så är jag mycket väl medveten om hur fort livet kan ändras och hur tufft det faktiskt kan vara att vara människa. Alla människor går ju igen mer eller mindre svåra saker i sitt liv, och det är förunderligt också hur mycket människor faktiskt klarar. Genom mitt jobb, genom min familj och genom mina vänner, har man på gott och ont fått vara med också och ta del av människors levnadsöden, och just nu finns det ett par människor som jag står stum av beundran inför. Människor som av olika anledningar har fått gå igenom väldigt svåra saker. Dagligen ser vi ju också rapporter om läget ute i världen, människor som flyr för sina liv, människor som dör i terrordåd, människor som mördas och torteras. Jag känner ofta att jag vil göra så mycket och är frustrerad över hur lite jag kan göra.
En sak som jag också har tänkt väldigt mycket på är, att även om man ska vara tacksam och ödmjuk, så ska man ändå säga ifrån mot orättvisor i samhället, mot människor som beter sig illa m.m. Att vi i Sverige har det mycket bättre än människor som flyr på en gummibåt i medelhavet råder det ju knappast ingen tvekan om. Men det innebär ju inte att vi ska sluta att säga ifrån när människor, små som stora beter sig illa eller rentav mobbar varandra, det innebär ju inte att vi ska acceptera nedskärningar i vården, sociala orättvisor eller låga löner. Tacksam för vad man har ska man vara , men man ska också höja sin röst och säga ifrån när något är fel. Jag tror också att vi alla måste börja med oss själva, att göra gott mot varandra, och att inte försöka motarbeta och prata illa om varandra. Har man en vision om fred ivärlden måste man börja hos sig själv.
Imorgon fyller vår äldsta dotter 30!!!! år. Det är stort och förunderligt. Hon är här för att fira sin födelsedag. Imorgon väntas 35 gäster till vårt lilla hus, och för en gångs skull är alla våra döttrar här samtidigt. En del dumt och fel har jag gjort i mitt liv, men när jag ser på våra döttrar känner jag stolthet och tacksamhet för dessa underbara människor.
Fyra veckor och riktiga små hundar är de nu, vår härliga R-kull. Jag är så nöjd med dem alla, och jag tittar klämmer och känner, och funderar på vem som ska stanna i kenneln. Ett kärt besvär! Roligt också när man känner att alla fyra är så bra så att vem som helst hade kunnat få stanna, och ser i dagsläget riktigt lovande ut. Nu är det ju ännu väldigt unga individer så mycket kan hända, men just nu så… Barnbarnet Otis har sin favorit klar iallafall, och förslag på namn har han också. Valparna är nu registrerade i skk, och i stamtavlan heter de Rosie, Remus, Rihanna och Regina. Men den som får stanna får nog kallas för något annat, för jag tycker inte att R-namn ligger bra i min mun. Otis namnförslag är Margareta, men där är vi inte riktigt överens.
Nu har helgfriden infunnit sej hos oss. Så skönt! Tänker mycket på hur bra jag har det. Så mycket oroligheter som händer ute i världen, så känner jag en enorm tacksamhet för allt gott i mitt liv. Tänk att leva i ett land där man slipper uppleva krig och svält och förföljelse. Jag har en underbar familj, jobb och tak över huvudet, fina trofasta vänner och dessutom som en extra bonus dessa ljuvliga hundar, som ger mig så mycket. Älskar dem alla, och de är så härligt positiva att ha runt sig. Efter en stressig dag på jobbet är det rena terapin att komma hem och bli glatt mottagen av dem. Två ljuvliga barnbarn har vi ju också att glädjas åt. Igår var de här på besök, och vi hade så mysigt. Otis gillar att hjälpa till att pyssla med hundarna, och fast de har en hund så önskar han sig, lilla Rosie, i julklapp. När de skulle åka hem så säger Otis, det här var en bra dag, mormor. Hjärtat bara smälter. Förra helgen var vi med Otis i Osby och då fick han lämna sin önskelista till tomten.
Valparna utvecklas bra och i rask takt nu, och det är underbart att följa dem. Vi har nu bokat in besök med alla valpköpare, och det ska bli så roligt att visa upp deras nya familjemedlemmar för dem.
Önskar alla en underbar helg!
Igår var valparna tre veckor och jag är såååå nöjd med deras utveckling. De har nu fått smaka på lite halvfast föda, vilket uppskattas mycket. Vikterna nu vid tre veckor låg på 639-670 gram, alltså ganska jämnstora valpar.
Väldigt många vill köpa valp, och tre av valparna är borttingade, medan jag sparar på den fjärde, en av tikarna som ska stanna i kenneln. Tanken var från början att hon skulle bo här hemma, men eftersom vi även har Uffe här nu så har jag bestämt att jag ska försöka hitta ett fodervärdshem åt denna lilla tjejen, alternativ sälja med bibehållen avelsrätt. Att vara fodervärd innebär att man måste bo max 10 mil från Växjö, och pälsen ska skötas så att hunden kan ställas ut åtminstone vid några tillfällen. I övrigt är det fodervärdens egen hund precis som vid ett köp, men jag har rätt att ta en eller två kullar valpar på tiken. För mer info om detta vänligen hör av er på telefon.
Uffe vår härliga nya lille kille är en riktig charmör som passar bra in i vår tjejliga. Vi är så glada åt honom.
Sista valpen att presentera, och också den enda hanen i kullen, Remus! Remus föddes som nummer två i kullen, och han har en fin sobel/ vit färg. Jag är mycket förtjust i honom, ser mycket fin och lovande ut så här långt. Och denna gång har jag valt att spara en tik… hm… Å andra sidan är jag väldigt nöjd även med alla tikarna i kullen. Min man och jag har den stora lyckan att vara morföräldrar åt underbara Otis och Simone, Och Otis och Simone har en mycket trevlig farfar som heter Remus, därav namnet på enda hanen i vår R-kull. Visst är han fin vår R-pojke.
Idag sänder vi många varma tankar till alla drabbade i terror-dåden i Paris!
Då har turen kommit till nästa lilla tjej, Rosie. Söt som socker även hon. Rosie var den som föddes först i kullen. Hon har en läcker sobelfärg med några mindre vita fält. Valparnas mamma Peanut har en extrafamilj , där hon är ibland på helgerna och om vi behöver hundvakt. Jag tyckte det var roligt om de ville bestämma namn till en av valparna, och de valde det vackra namnet Rosie. Det tackar vi dem för. Antingen Rosie eller någon av hennes systrar ska stanna i kenneln på något sätt. Så vi hoppas på att hitta rätt familj som kan vara fodervärd alternativt köpa med bibehållen avelsrätt. Vilken av tikarna det blir får vi se om några veckor.
Här är vår fina lilla Regina. Hon föddes sist i kullen och var också minst, även om de faktiskt var ganska jämnstora. Regina har en härlig sobelfärg med vita fält. Hon var den av valparna som fick sitt namn sist. Jag hade flera namn som jag tyckte var fina, och svårt att bestämma mej. Till slut blev det Regina eftersom det betyder Drottning och det tyckte jag var en bra betydelse.
Nu har valparna öppnat sina ögon, och då blir de ju ännu sötare. Tänkte de närmaste dagarna ta och lite kort presentera varje valp. Först ut är Rihanna, en mycket söt tricoulor-färgad tik. Min äldsta dotter Elin har gett Rhianna hennes vackra namn. Än så länge är ju valparna bara 16 dagar, men både Rihanna och hennes syskon ser just nu väldigt lovande ut. Rihanna föddes som nummer tre i kullen och hon var den första som öppnade sina ögon.
Ja tänk våra fina små valpar är redan två veckor. Tiden springer verkligen. Jag väntar otåligt på att ögonen ska öppnas, men än så länge kniper de. Söta som socker är de alla fyra. En hane och två av tikarna har familjer som längtar efter dem. Den kvarvarande tiken är det tänkt ska stanna i kenneln. Men om vi hittar rätt person så kan vi tänka oss att sätta ut henne på foder eller sälja henne med bibehållen avelsrätt. Så om man känner att man kan vara rätt person för det är man varmt välkommen att höra av sej.
Trasselsuddens blogg 