Vilka härliga hundar vi har, allihop är helt underbara på sitt eget lilla sätt. Astrid min ständiga följeslagare min trogna vän som börjar bli gammal men hon är mycket piggare sedan hon slapp livmodern. Hennes personlighet kan man ju inte operera bort, så visst är hon lite irriterad på Silje och Amanda ibland, men hon har vant sej och de blir ju äldre. Silje, nu 3,5 månader flyttade hit vid tio veckors ålder och hon har energi för ett halvt dussin valpar minst, älskade att busa med Lyckas små och älskar lika att reta Astrid tyvärr. Jag älskar mitt lilla röda yrväder. Hon är intensiv och fantastiskt rolig. Amanda är 4,5 månader och flyttade hit för 1,5 vecka sedan. Hon är vanligt valpbusig, mjuk och go, lite försiktigare än Silje och väldigt lyhörd. Jag är så glad att jag fick möjlighet att ta hand även om denna lilla tjej, och det har som jag hoppades visat sej vara ett riktigt lyckokast med Silje och Amanda tillsammans. Jag tror faktiskt att Silje som har så mycket energi hade fått en smula tråkigt som ensam valp. Det är så kul att bara sitta och titta på dessa två flickorna, de har funnit varandra till 100 %. Busar mycket ihop, vilar tätt tillsammans och nu kör vi koppelträning på dem båda både enskilt och tillsammans. Det känns verkligen som att de hör ihop. Kärt barn har många namn, de kallas även knoll och tott och lite annat. Jag har fått många positiva kommentarer om flickornas färger , vilket självklart är roligt, men för mej är det inte färgen som är viktigast även om jag såklart tycker de är superfina, utan det är mycket annat som spelar in, som t.ex först och främst deras linjer, temperament och att de kommer från en uppfödare som jag vet att jag kan lita på och som alltid har hundens bästa och rasens bästa för ögonen. Men visst Silje har en underbar röd färg som det ska bli mycket spännande att se hur mycket hon får behålla av. Amandas färg är verkligen jättespännande och kul, tyvärr gör inte bilderna färgen rättvisa. Hon är ganska mörkt brun med röda inslag och det ser ut som att det kommer mer och mer rött nu hela tiden. Jag har ju sett henne flera gånger sedan hon var liten och hennes päls har verkligen ändrat sej. Så det blir kul att se vad det blir för färg till slut. När man nu ändå är inne på färger så är faktiskt min favoritfärg vita eller cremefärgade havanaiser, och det har det alltid varit. Trots det så har vi inte en enda en, mer än ljuvliga Tippex. Men hon bor ju hos fodervärd. Jag var väldigt sugen på att spara lilla Olivia från Lyckas kul, hade allt lite svårt att släppa henne, men förhoppningsvis blir det så att jag i framtiden får låna brodern Otis för att bevara linjerna.
Trasselsuddens blogg 