Idag är det en vecka sen min operation, och det var dags för ett återbesök. Fick slippa mitt stora bandage och fick ett betydligt mindre istället. Skönt, nu kan jag ha vanliga strumpor igen. Däremot är foten inget vidare att gå på ännu, fortfarande väldigt svullen, vilket tydligen är helt normalt och jag fick order om att bara gå inomhus och typ ut till brevlådan i ytterligare ett par veckor, för att sedan kunna prova korta promenader i lugn takt. Däremot trodde hon inte att jag skulle kunna ha vanliga skor på mej på minst en till två månader, så det är bara att pinna på i min tjusiga specialsko. Jag är ändå så himla nöjd, tyckte resultatet såg mycket bra ut och bättre ska det ju bli om någon månad när foten inte är så svullen. Lite ont gör det ju men i sammanhanget är det ju ingenting! Speciellt inte efter att ha tittat på ett inslag från Syrien, där det fanns många människor som hade mist kroppsdelar och var så stympade, och de försökte göra bra proteser till så många som möjligt. Så fruktansvärt de har det där, lider så med dem, och när man tänker på dem så får man verkligen perspektiv på saker och ting. Så det vore skamligt av mej att klaga. Dessutom så har jag ju en snäll man och goda vänner som hjälper mej och skämmer bort mej. D
ärtill mina goa fyrbenta soffvärmare som är rätt nöjda med att ha mej hemma tror jag. Issa börjar dessutom bli rejält rund om magen och nu är det bara 10 dagar kvar till beräknad valpning. det rör sej därinne och vi undrar så vilka som bor där. Hur många är det, vad är det för kön och vilka färger har de. Mysiga funderingar. Bjuder på ett par bilder av den goa magen.
OMG!!! Om man bara hade rötgen-ögon… är så jädrans nyfiken!!!
Ja nog är man nyfiken. Nu vill vi bara att alt ska gå bra så får vi snart veta. Säg till om du har ändrat dej Linn.