Valpbilder!

Vi har tagit bilder på valparna och en första presentation av dem finns på hemsidan.  www.trasselsudden.se

Valparna är födda!

Idag föddes Issas och Åkes valpar. Det blev tre hanar och två tikar. Issa var jätteduktig och både hon och valparna mår bra. Issas matte Erika var med på valpningen. tack så mycket för hjälpen och för trevligt sällskap.

Annons

Väntan!

Idag är Issa dräktig på dygn 61. Snart, snart bör de små infinna sej. Inget är på gång ännu. Issa mår bra, äter bra och har en ordentlig kula. nu hoppas vi bara att allt snart kommer igång och att det går bra. Så länge får vi njuta av bilder på tidigare valpar.

Debatt!

Idag kära bloggläsare, utfärdar jag en liten varning. Det här inslaget kommer nog inte att handla så värst mycket om hundar utan mer om politik.  Sitter här och är så fruktansvärt irriterad arg och ledsen, efter den senaste veckans skriverier och gårdagskvällens debatt på Tv som handlade om väntetiderna i cancervården. Häromkvällen när jag såg inslaget på nyheterna om kvinnan med aggressiv cancer som fick operationstid efter TRE!!!!! månader satte jag kaffet i halsen och trodde inte det var sant. Kan det vara möjligt? Ja tyvärr så är det så, och det skiljer sej mycket på var man bor hur snabbt man får vård. Det är ju alldeles oacceptabelt! Alla oavsett bostadsort ska få vård direkt! Punkt slut. I gårdagskvällens debatt togs detta upp och med var även denna cancersjuka kvinna, hon fick sin operation efter tre veckor efter att ha tjatat och varit på sjukhuset  och inte gett sej. Ska man behöva orka det när man är sjuk med en så svår diagnos? Nej, självklart inte!!! Även tre veckor är för lång tid med en sån diagnos. detta är Sverige år 2013. När jag fick min cancerdiagnos i sverige 1998 fick jag en oerhört snabb och proffesionell vård utan att behöva tänka eller engagera mej själv, precis så som det ska vara, alltid, för alla oavsett var man bor , vem man är eller hur mycket man tjänar. Prover togs på en tumör på tisdagen, på onsdagen fick jag träffa en specialist, på fredagen opererades jag. Sedan följde EN fruktansvärd vecka med väntan. Det var  en nödvändig väntan eftersom man skulle veta exakt vilken cancertyp det var och vilken  behandling som skulle sättas in. Fredagen veckan därpå  kom provsvaren och på tisdagen efter var jag i Lund för cytostatikabehandling.  Veckan efter var jag i Lund för ytterligare behandling, sedan gjordes ytterligare tolv behandlingar hemma i Växjö.  De ville ha mej i Lund de första behandlingarna eftersom de var oerhört starka och ville se min reaktion. Sedan sköttes allt från växjö i åtta månader.  Meningen med detta inlägget är inte att trötta er med min sjukdomshistoria utan att belysa hur sjuk vården och vårt samhälle har blivit. vad detta landet behöver är INTE fler jobbskatteavdrag. Vi har en vårdgaranti i det här landet på tre månader och det är fullt acceptabelt när man som jag har haft värk i foten och ska opereras för Hallux valgus, men absolut inte när det gäller cancer eller andra allvarliga sjukdomar som behöver behandlas snabbt. Behöver man vård omgående så ska man få det. Så enkelt är det.  Det har Sverige råd med.  Avslutar med en fin bild iallafall, till alla hundvänner.

Issa som valp!

Idag är det en vecka kvar till Issas valpar att födas. Jag gör ju inte  så många knop nu med foten så jag satt och bläddrade i alla bilder från när Issa och hennes syskon var små. Så underbara de alla var och är. Bjuder er på några bilder. Igår var jag ganska trött i foten och på kvällen var den väldigt öm och blå, så idag blir det till att ta det ännu lugnare, sitta och klappa på Issas mage och känna på hur det rör sej där inne, läsa en bra bok, dricka kaffe med ett par vänner som får hjälpa mej att ta en promenad med hundarna. Alla hundar blev badade dagen innan operationen, inte lätt att göra det nu och för att underlätta här ska Lycka på spa idag och  bli badad och få en mer lättskött frisyr.

Issas mage!

Idag är det en vecka sen min operation, och det var dags för ett återbesök. Fick slippa mitt stora bandage och fick ett betydligt mindre istället. Skönt, nu kan jag ha vanliga strumpor igen. Däremot är foten inget vidare att gå på ännu, fortfarande väldigt svullen, vilket tydligen är helt normalt och jag fick order om att bara gå inomhus och typ ut till brevlådan i ytterligare ett par veckor, för att sedan kunna prova korta promenader i lugn takt. Däremot trodde hon inte att jag skulle kunna ha vanliga skor på mej på minst en till två månader, så  det är bara att pinna på i min tjusiga specialsko. Jag är ändå så himla nöjd, tyckte resultatet såg mycket bra ut och bättre ska det ju bli om någon månad när foten inte är så svullen. Lite ont gör det ju men i sammanhanget är det ju ingenting! Speciellt inte efter att ha tittat på ett inslag från Syrien, där det fanns många människor som hade mist kroppsdelar och var så stympade, och de försökte göra bra proteser till så många som möjligt. Så fruktansvärt de har det där, lider så med dem, och när man tänker på dem så får man verkligen perspektiv på saker och ting. Så det vore skamligt av mej att klaga. Dessutom så har jag ju en snäll man och goda vänner som hjälper mej och skämmer bort mej. D ärtill mina goa fyrbenta soffvärmare som är rätt nöjda med att ha mej hemma tror jag. Issa börjar dessutom bli rejält rund om magen och nu är det bara 10 dagar kvar till beräknad valpning. det rör sej därinne och vi undrar så vilka som bor där. Hur många är det, vad är det för kön och vilka färger har de. Mysiga funderingar. Bjuder på ett par bilder av den goa magen.

Issas valpar!

Nu är min fot opererad och allt har gått bra hittills.Lite ont har jag haft de första dagarna, men värst var biverkningarna av den smärtstillande medicinen som gjorde mej seg, trött och illamående.  Nu kör jag på med lite alvedon, och det går jättebra. Man har ju på något sätt vant sej vid att ha ont efter att de senaste åren haft mycket ryggvärk, värk och artros i knäet plus dessa ständigt värkande knölar på fötterna. nu ska det bara bli bättre.  jag kommer att vara sjukskriven i tre månader och det är en låååång tid. Man får nämligen inte belasta foten , stå eller gå för mycket och inte heller bära tungt.  Om några veckor hoppas jag själv på att kunna ta korta långsamma promenader med hundarna. nu har jag min fantastiska familj och underbara vänner som ser till att hundarna får komma ut och som nu i början hjälpt mej ta hand om dem. Sedan får de busa i trädgården och mysa med mej i soffan också. Om bara två veckor är det dags för Issas valpar att födas. Det ska bli så spännande. Issas snälla matte Erika har lovat att hjälpa till med valpningen och de första veckorna brukar det ju vara lugnt och stillsamt i valplådan. Nu håller vi tummarna för att allt går bra så vi snart har ett mysigt valpgäng här. Issa äter med god aptit igen och hon börjar bli riktigt rund om magen. Snart får vi se vilka som bor därinne.  Lite annat smått och gott kommer det också att hända här framöver, bl.a kanske lilla Peanut, som nu hunnit bli fyra månader ska debutera i utställningsringen i februari. Ev ska min goda vän ställa ut henne åt mej.   Bilden här är på min L-kull när de var ca tre veckor. De är nu ett halvår.

Blondies familj!

Vi har fått flera rapporter från Blondies familj, och det fungerar jättebra och Blondie har det toppen. Här kommer en bild på dem som de har skickat. Man ser på Bilden hur gott hon har det med Annie, Tommy, Matilda och Daniel, tycker jag.

Lite av varje!

Dagarna och veckorna går så fort. Åren med för den delen… Hade någon sagt till mej för 16 år sedan, när jag just påbörjat det tuffaste året i mitt liv, att jag skulle sitta här idag frisk och glad, med ett oerhört rikt , stimulerande och lyckligt liv så hade jag knappast trott dem. Men livet är förunderligt ibland. På ett sätt känns det som så nära, som igår, men på ett annat sätt så oerhört långt borta. Jag minns ju allt så oerhört väl och kroppen minns… Samtidigt har det ju hänt så mycket, minst sagt! Mina tre fantastiska döttrar är nu alla vuxna, och jag är så oerhört stolt över dem. Mina fantastiska barn.  Ett barnbarn har vi lyckan att vara morföräldrar åt. Vad den ungen har berikat våra liv! Älskade Otis!!!  Dessutom har vi ju berikat livet med dessa älskade underbara hundar. I februari fyller vår första valpkull 10 år. Hur gick det till? sedan dess har ytterligare 14 kullar sett dagens ljus här. Lika underbara valpar allihop, ingen nämnd och ingen glömd.  Och om ca 3 veckor kommer ytterligare en kull att födas här, för issa börjar bli ordentligt rund om magen.  Det är så spännande och vi ser så fram mot detta.  Något som inte är lika spännande är min operation som ska göras på måndag. Förhoppningsvis går allt bra, och jag har ju fantastiska vänner och en fantaktisk man som har lovat att se till att hundarna får komma ut på en och annan promenad även de närmaste veckorna. Issas matte har dessutom lovat att vara med och hjälpa till med valpningen.  Nu i helgen ska jag förbereda så allt är så fix och färdigt här hemma så att jag sedan kan vila efter operationen. Så alla hundar ska badas i helgen, huset ska storstädas noga, storhandling ska det bli så att jag kan sitta här hemma och äta praliner och läsa böcker. OCH sist men inte minst, Otis ska sova över här för första gången, så mysigt det ska bli. Ser fram mot detta. Önskar er alla en trevlig helg!

Issa och Åke!

Jag tänkte att det kunde vara trevligt med en presentation av de blivande föräldrarna Issa och Åke.  Issa, Trasselsuddens Isa är tiken jag sparade i Blondies första kull. Hon bor här på Hovshaga hos sin fodervärdsfamilj , familjen Grip. Där har Issa det jättebra och är nog familjens prinsessa. Issa är en tik av lite mindre modell ca 5,5 kg. Ända från hon var en liten valp har jag varit oerhört förtjust i henne. Dels är hon söt och vacker att se på men framförallt har hon en så underbart rolig personlighet.  Snäll, vänlig, men också en dam med en del bus och energi i.  Hon Är utställd några gånger, och fastän hon har busat sej runt i ringarna och inte riktigt velat göra som domaren tycker så har hon både varit Bir-valp och fått Ck som vuxen.  Åke, Once’s up Dollar fick jag möjlighet att köpa för ca ett år sedan av Kristina i Luleå.  En februaridag för knappt ett år sedan hämtade jag honom på centralen i stockholm. Redan där blev jag otroligt förtjust i Åke, vacker med otroliga rörelser  promenerade han runt med mej  några timmar innan tåget tog oss hem till växjö. Massor med folk som det brukar vara på Stockholms central, men det rörde inte Åke i ryggen, han spatserade stolt och nyfiken och cool runt där som om han inte gjort annat. Åke bor också hos en fantastisk fodervärdsfamilj, Tore och Camilla på Teleborg i Växjö. Trots att han var tre år gammal när de fick honom har han anpassat sej jättebra och snabbt till sin nya familj, och om Issa är prinsessa i sin familj så kan man nog även säga att Åke är prins i sin.  Åke är väldigt sparsamt utställd, en gång på inofficiell där han blev BIM och en gång officiellt, där han fick en fantastisk kritik med bedömningen VG. Åke tyckte inte om utställningskopplet och ville därför inte gå ordentligt i ringen, så domaren sa att han var en klar exellenthund och att han gärna ville se honom igen när vi har tränat lite mer. Åke är en i min tycke lagom stor hane med bra proportioner och en fantastisk pälskvalite, rak och silkig. Han väger ca 6,7 kg. Åke är en snäll vänlig  väldigt lugn och trevlig kille.  Åke är ju även pappa till vår L-kull och jag är otroligt nöjd med Troja som vi har sparat avelsrätt på i den kullen.  Om några veckor ska det verkligen bli spännande att se vad Issa och Åke får för små godingar.