Carpe Diem!

Ja vi borde alla vara bättre på att fånga dagen och njuta  av det liv vi har just nu. Det är ju faktiskt det enda vi kan vara säkra på att stunden just idag är den vi har.  Ibland blir man tyvärr brutalt påmind om detta när något riktigt tråkigt händer. För knappt två veckor sen blev vänner till oss drabbade, en liten flicka har drabbats av svår sjukdom och har just nu en tuff behandlingstid framför sej. Vi tänker hela tiden på henne och hennes familj och gläds så åt de framsteg hon gör. För 15 år sedan drabbades jag själv av cancer och visste faktiskt inte om jag skulle överleva. Väldigt tuffa behandlingar var det och just då tyckte jag att ett helt år var förlorat. Men jag lärde mej också mycket, bl.a hur viktigt det är med vänner som orkar och vågar stå kvar, som finns där vid sidan om när allt känns för jobbigt, som får en att ta ett steg till. Riktiga vänner och den underbara familj som jag har är verkligen guld värt.. Jag tror inte att jag hade haft kennel om inte detta hade hänt, jag vågar mer göra vad jag verkligen vill och tycker är viktigt i livet efter det som hänt. Bryr mej inte så mycket om vad andra tycker och bryr mej inte så mycket om t.ex utställningsresultat, även om det ju är fantastiskt roligt när det går bra. Det viktigaste är att jag har mina fantastiska hundar, mina familjemedlemmar runt mej, och att jag har mina fina vänner och min underbara familj.   Givetvis blir man trött ibland och måste få klaga, visst vill man ligga kvar i sängen ibland och visst är det tråkigt med Växjös eviga regnande. Men när det  är extra motigt brukar jag försöka tänka att det är tusen gånger bättre att få gå till jobbet, som faktiskt inte är alls så tokigt, än att ligga med dropp och må dåligt i en sjukhussäng. Det stämmer faktiskt ganska bra att ”Den friske har många önskningar”, den sjuke bara en.  Vi fortsätter att tända ljus till lilla E, och bilderna  här får illustrera vad som är livskvalite för mej._DSC2038 9 005 _DSC0999 9 003 9 010 9 001 9 024

Annonser

12 tankar om “Carpe Diem!

  1. Vilka fina ord.Har just nu en man som kämpar mot cancer.Håller med att man upptäcker vilka som är ens riktiga vänner.Hoppas allt är bra med Åke, en kram från oss till honom./Lisbeth

  2. Så fint sant skrivet! Crea Carpe Diem Man lär sig mycket och som du skriver att man gör mer det man vill och bryr sig inte om andra man väljer de vänner man vill ha runt sig.Jag har själv varit med om en hel del med mig själv som ex förlaming och ingen trodde på mig å livet var slut för det mesta utom att jag var vaken i huvudet , men jag kan idag både gå och har heltidsjobb och andra jobb. Även varit med i cancer världen och när mina sista i min släkt mor och syster som ja vårdade hemma i deras canser men att de fick ta sitt sista andetag i min närhet hand och famn och jag begravde dem med 2 veckors mellanrum , det var ett grymt år å nu står jag själv i det hela med dödsbo å allt krånglar å inget uppklarat än. Jag förstår dina ord å dina tankar å jag önskar jag hade en hund men jag lever helt själv och jobbar heltid så det går inte för det är synd om hunden. jag avlivade min 13 år gamla grandis för 2 år sen efter det har jag ej haft något djur. Djur ger så ovillkorlig kärlek underbart!

    Jag håller alla tummar och tår för denna flicka som nu har det svårt .
    Crea Diem Carina Stork

  3. Ja så sanna ord och varför ska vi behöva dessa tråkiga påminelser för att förstå att ta vara på oss å våra nära å kära…en del av livets lott….annser jag…drabbas gör vi på olika sätt men påminelser blir det…<3<3<3
    //Catarina

    • Tack Carina! Ja jag vet ju att du har haft det otroligt svårt, att stå bredvid är ju jättejobbigt och sen ta hand om allt som kommer efter…
      Ja Catarina! Varför ska man behöva drabbas, och i synnerhet ett litet barn

  4. Ja när små barn drabbas känns det oerhört svårt och välldigt orättvis…nu går styrkande tankar och energi till lilla E å hennes familj…

  5. Så fint du skriver…och så sant. Jag jobbar med sjuka barn, och har en del släktingar som gått bort i cancer, ett barnbarn med en allvarlig sjukdom som har vistats mycket på sjukhus. Man lär sig att ta vara på livet och uppskattar de små tingen.Jag tänker nog ganska mycket som du, bryr mig inte så mycket om vad andra tycker och tänker, utan gör det som jag tycker om, och mår bra av.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s