Avsked!

Att skiljas är att dö en smula sägs det ju…. och ja det stämmer.  1,5 vecka har vi haft Ellen här. Det har varit såååå mysigt. Sen har hon ju inte gått och hållt oss i handen utan träffat far och morföräldrar, kompisar och Emelie och Minå och Otis. Men ändå, att hon bara har varit här…nära. Men tyvärr är det dags för henne att åka imorgon, och det känns sorgligt minsann. Vi har iallafall haft en supermysig kväll. Emelie och Minå bjöd på middag och tårta, en liten avskedsfest. Det tackar vi för att de ordnade.  Jag förstår ju inte vad som är bättre med London än Växjö, kan nån förklara. jag hade hoppats att Otis skulle få henne på andra tankar, den lille charmören.  Igår deklarerade Ellen med Otis i famnen att hon minsann skulle ha barn innan 25 års ålder, men precis när hon sagt det kräkte han ner henne rejält, och jag tror att det flyttades fram till minst 35 då.  Tur att jag har mycket annat att tänka på den närmaste veckan, för det är avskedet som är värst tycker jag, sen vänjer man sej.9 010

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s